Det var med entusiasm som vi började vårt arbete, alla i styrelsen jobbade flitigt och tog egna initiativ, en sak som har präglat våra styrelser hela tiden. Det skulle ordnas postgiro, lokal, kontakter skulle tas med riksförbund, med andra handikapp-föreningar, med studieförbund, med kommunen etc. Ekonomin skulle ordnas på något sätt, visserligen fick vi 5000:- i startbidrag från riksförbundet men det räckte inte, hur skulle vi ordna mer pengar? Inte minst skulle planer läggas upp för vår kommande verksamhet och där visste vi inte riktigt vad vi skulle hitta på.

Lokal, var skulle vi vara? Vårt första möte hölls i den här lokalen efter att vi tittat på några andra möjliga lokaler, bl a på Solltersgatan vid Stjärnhusen, men där denna lokal var mest handikappvänlig. Den är fortfarande en bra och billig lokal med tillgång till kök, detta kök som strax skall servera oss en förträfflig jultallrik, men vi börjar bli så många nu att vi måste fundera över hur länge den skall räcka till för våra möten, så värst många mer än 50-60 personer kan vi inte vara här. Det problemet tänkte vi inte på när vi startade! Då var vi inte mer än drygt 40 medlemmar totalt, nu är vi 140!!! Vi är nästan lika stora som Malmöföreningen fastän vårt verksamhetsområde är mycket mindre. Jag tar det som ett tecken till att vi behövs och att vi trivs med varandra!

Ekonomi, hur skulle vi fixa det? Många styrelsemedlemmar med goda idéer gjorde att vi tidigt lade upp ett sätt att arbeta på som gäller än idag, dvs lotterier, fonder och sponsorer. Lotterier med tiggda vinster ger oss ett bra tillskott av pengar. Många vinster har tiggts ihop eller skänkts av medlemmar genom åren, tack allihop! Fonder finns som skänker pengar till föreningar som vår, men vilka fonder? Vi tog reda på det och genom ett effektivt arbete lyckas vi skrapa ihop flera 10’000-tals kronor varje år. Våra sponsorer bidrager med rabatterade priser på exv blommor till föredraghållare etc. Inte minst var vi från början ideellt arbetande, inga ersättningar  togs ut och vi drog inte på oss några stora, fasta kostnader. Vår ekonomi är idag god, till och med mycket god, vi har pengar på banken och kan bjuda våra medlemmar helt eller delvis på många aktiviteter. Det är ju meningen att våra pengar skall komma medlemmarna till godo och det ser ljust ut för åtminstone den närmaste framtiden.

Kontakter togs av oss med studieförbundet ABF och det har vi haft stor glädje av genom åren. Våra regelbundet återkommande studiecirklar går via ABF och tack vare det så kan vi reducera kostnaden betydligt för kursdeltagarna när det gäller att köpa kursbok, ordna någon underhållare under studiecirkeln mm. En del styrelse-medlemmar har gått kurser i ABF:s regi om mötesteknik, styrelsearbete etc.  Andra kontakter togs relativt snabbt med andra handikappföreningar, kontakter som finns kvar än idag.

Så var det det där med verksamhet. Vad skulle vi hitta på? Lite hjälp fick vi av stadgarna, som ju säger att vi finns till för strokedrabbade, anhöriga och andra intresserade i syfte att genom sammankomster, informationsverksamhet och kontakt medlemmarna emellan underlätta återanpassningen till ett normalt liv för de strokedrabbade. Mer hjälp fick vi genom att studera andra föreningars verksamhet.

Föreningens första medlemsmöte hölls här på Göken den 23 februari 1994 och det var major Ingvar Lund som pratade om gamla Ystad. Kaffet var gratis eftersom det var första mötet och det gällde att locka dit folk. Det kom faktiskt en hel del människor och jag kommer ihåg att det blev lika varmt här i lokalen då som nu. En bra start för föreningen var det i alla fall!

Vid första årsmötet valdes den första ordinarie styrelsen och det blev en ytterligt stabil konstruktion, där de allra flesta fortfarande sitter kvar än idag. Vi lade upp en grov plan på att vi skulle ha åtminstone tre möten på våren och tre på hösten samt förhoppningsvis någon form av gruppaktivitet dessutom. Den planeringen har också hållit och det med råge!

Om vi tittar tillbaks så har vi alltid haft våra sex möten per år och vi har fyllt dem med en blandning av underhållning och information. Vi har haft olika experter här, bl a Bo Norrving, en av Sveriges största stroke-experter. Han berättade att den här sociala aktiviteten som vi håller på med i Strokeföreningen är nog viktigare för strokepatienters rehabilitering än vad man förstår idag! Vad bra att vi finns! Vad bra att vi har haft skickliga underhållare här, exv Sigge Cederlund och Bror Tommy Borgström för att nämna två av de mer namnkunniga. Har vi roligt på våra möten är det bra för oss alla! Och roligt och trevligt tycker jag faktiskt att vi alltid har. Med åren lär vi ju känna varandra mer och mer och jag hoppas att det finns många som ser fram emot strokeföreningens möten.

Utöver de planerade sex medlemsmötena varje år så har vi faktiskt alltid haft olika gruppaktiviteter dessutom. En rutin har blivit vår resa på våren, en resa med övernattning, ett sätt att våga komma hemifrån ett tag eftersom man vet att det finns folk med på resan som förstår eventuella problem och som kan hjälpa till. Vi har varit på Öland, i Blekinge, Bohuslän, Dalsland och åker nästa år till Småland, Visingsö/Jönköping mm. Vi har alltid lyckats se till att resorna blir av, hittills i alla fall.

Studiecirkeln om resmålet innan vi åker har också alltid blivit av. Förutom dessa ”långresor” så har vi gjort många kortare endagsutflykter, det är kanske lite lättare att locka mer medlemmar på dem, det är enklare och billigare att komma iväg. Vi har varit i Malmö på Rexpo, i Furuboda, tittat på Öresundsbron, varit på Sofiero, tittat på Orup, på Vigs ängar mm. Åker man med i strokeföreningens regi så kan man lättare komma åt att titta på något spännande eller nyttigt. Resorna skall fortsätta!

Förutom våra resor så har vi haft andra gruppaktiviteter, små informella informativa möten där vi haft hjälp av olika experter: arbetsterapeuter, sjukgymnaster, sjuksköterskor, logopeder, fotvårdare, dietister, psykologer, apotekare, doktorer med flera. Dessa aktiviteter har också dragit ut medlemmarna från sina bostäder för att komma och lyssna, lära sig något och umgås med andra medlemmar. Det är precis det som vi skall göra möjligt. Ett av våra syften är ju att underlätta för strokedrabbade att komma tillbaks till samhället och det normala livet och då är utbildning och undervisning viktigt.

I år har vi för första gången haft en gymnastikgrupp. Det blev populärt så vi skall försöka att fortsätta med det, åtminstone under en av terminerna. Kanske skall vi ordna vattengympa, det har vi tidigare funderat över. Vi har haft en anhörigcirkel, där strokedrabbade anhöriga dryftade praktiska eller känslomässiga problem, kanske skall vi upprepa den igen? Vår förening byggs upp av oss allihop, så fortsätt att komma med idéer om nya aktiviteter eller nya programpunkter!

Vi har nog gjort annan nytta också. Genom samarbete med kommunens handikappsekreterare så vet kommunen om att vi finns, vi har haft socialchefen och äldreomsorgschefen här på föredrag. Vi har också haft den förre sjukhusdirektören här samt cheföverläkaren på medicinkliniken som berättat om strokevården i distriktet och om de föreslagna förändringarna i sjukvårdsorganisationen. Ett antal brev har gått iväg till lasarettsdirektionen, när vi tyckte att vi behövde protestera mot någon besparing. Kanske har det inte alltid gjort nytta, men i alla fall har vi större möjlighet att påverka om vi representeras av en förening istället för att komma som enskilda medlemmar. Det är antagligen viktigt och viktigare kommer det troligen att bli, om sjukvården  fortsätter sin nerdragning.

Vi har försökt sprida kunskap om vår existens genom en del tidningsartiklar, bl a har det publicerats artiklar efter våra långresor, och har haft ett öppet brev i YA angående nedskärningen av rehabiliteringsvården. Dessutom skickar vi varje termin ut vårt program till alla apotek, vårdcentraler och privatläkare i hela sydöstra Skåne så att man skall veta om att vi finns. Programmet går dessutom till tidningarna, till radio och TV. Vi har deltagit i gemensamma aktioner och utställningar tillsammans med andra handikapporganisationer och vi har gjort en liten skärmutställning om stroke. Vi är till och med internationellt kända, för några år sedan fick vi brev från en strokeförening i Wales, kontakten skapad via bekantas bekanta. Trots att vi skrev tillbaks så har vi inte hört mer från dem, men kanske skall vi åka dit någon gång, ordna en resa??Den viktigaste informationen kommer dock från er alla, när ni berättar för vänner och bekanta om att vi finns och att vi har roligt! Fortsätt med det!

Vad skall vi göra i framtiden? Våra aktiviteter hittills verkar ju ha fungerat så de skall vi fortsätta med men vad skall vi göra för nytt? Ja, det är inte så lätt att komma på nya grepp men vi skall försöka. Hittills har vi mest haft våra möten i Ystad och en del resor tillsammans med Malmöföreningen. Skall vi ordna aktiviteter tillsammans med andra handikappföreningar? Skall vi ordna möten på andra orter, Tomelilla, Skurup, Simrishamn, Sjöbo? Skall vi försöka underlätta för de som bor på andra orter att få vara med i vår gemenskap eller skall vi försöka hjälpa till att skapa nya strokeföreningar där? Kommer vi att deltaga mer aktivt i rehabiliteringen av stroke-patienter om sjukvården fortsätter att reducera sin verksamhet? Skall vi försöka sprida informationen om vår existens mer planerat till alla nyinsjuknade??

En sak har hänt som gör att vi i Ystadsföreningen lättare får nya kontakter med andra i Skåne är den nya länsföreningen. I samband med att Skåne slås ihop så blev det en ny länsförening för hela Skåne och där är vi i Ystadsföreningen väl representerade. Vår ordförande Göte är också ordförande i länsföreningen, sekreterare är Pia Sonne som också kommer från oss, och dessutom är Kerstin Olsson med som ledamot, revisor är vår egen CG Månsson och valberedningens ordförande är Marie Hantoft, också ordförande i vår egen valberedning. Jag tycker att vi skall önska alla dessa lycka till med arbetet att bygga upp en ny och välfungerande länsförening.

Nu skall jag snart sluta, maten väntar. Med den här sammanfattningen av våra första fem år ville vi i styrelsen bara uppmärksamma att vi lever och frodas efter de första åren och jag tror att vi förhoppningsvis kan leva vidare och bli större och göra mer nytta för fler strokedrabbade. Jag tycker att vi alla önskar oss själva lycka till!

Slutligen kommer jag till förklaringen till att det är jag som står här och talar och inte Göte. Jag skall nämligen lämna över en liten present till Göte, och det hade ju sett lustigt ut om Göte skulle ha lämnat en present till sig själv.

Göte, för allt jobb som du lägger ner för Ystadsortens strokeförening är vi alla dig stort tack skyldiga. Det är inte bara ordförandepostens arbete utan också alla studiecirklar som du håller i, år efter år. Du blir lärd på kuppen! Tag den här korgen som ett litet uttryck för föreningens uppskattning av dina insatser! Lycka till med arbetet för såväl den nya länsföreningen som för oss själva här i lokalföreningen. Vi tackar dig och önskar dig en God Jul och Goda Nya År!!!