Jag har tidigare hållit små anföranden på Strokeföreningens fem årsjubileum 1998 och på tio års jubileet 2003. Alltså fördubblade tider, 5 år, 10 år och nu 20 år! Troligen kommer jag inte att prata på 40 årsjubileet 2033, men jag hoppas och tror att strokeföreningen skall finnas kvar då, lika pigg och vital som nu.

Som ni kan räkna ut så bildades alltså vår Strokeförening i november 1993. Det var på initiativ av strokegruppen på medicinkliniken på sjukhuset och med hjälp av riksförbundet och lokalavdelningen i Malmö. Den interimsstyrelse som tillsattes innehöll namn som Stig Rönn och Gösta Nordström, personer som gjorde en stor insats men som inte längre är med oss. Men Kerstin Olsson, Kerstin Felt, Eva Jessen, Lars Magnusson och jag själv var också engagerade i interimsstyrelsen och skulle kunna berätta hur det var, om vi nu kommer ihåg det! Kerstin Olsson är fortfarande styrelsemedlem 20 år senare! Snacka om kontinuitet!

Vi hade 1993 turen att från början få en bra styrelse som lyckades dra upp riktlinjer för strokeföreningens aktiviteter redan under det första halvåret och dessa riktlinjer har faktiskt funnits kvar sedan dess och fungerar fortfarande. Tre medlemsmöten på våren och tre på hösten, dessutom olika gruppaktiviteter. Vi inriktade oss på två saker, nämligen information på olika sätt och till olika målgrupper samt aktivering av medlemmarna i olika sociala aktiviteter.

Det har alltså genom åren bjudits på information om stroke av olika experter, både nationellt välkända experter såväl som mindre kända lokala experter, för att göra oss alla mer kunniga om stroke, såväl drabbade som anhöriga, och således förstå vad man kan göra för att kunna bli bättre och minska risk för återfall.

Information till resten av samhället är också viktig, Strokeförbundet och strokeföreningen har försökt att föra de strokedrabbades talan gentemot samhället och sjukvården. Vården har blivit bättre med allt kraftfullare verktyg mot sjukdomen i form av exv strokeavdelningar, nya mediciner för upplösning av proppar etc. Forskning om stroke har stimulerats av bidrag från vårt riksförbund.

Jag måste dock erkänna att jag personligen ibland tycker att den praktiska sjukvården missköter några av sina uppdrag, exv rehabiliteringen, av fr a ekonomiska skäl. Region Skåne har, enligt mitt sätt att se, svikit de äldre med bl a nedläggning av vårdplatser samt genomfört olika förändringar av ekonomiskt-administrativa orsaker som sedan har försämrat vården. Strokeföreningen skall då kunna föra patienternas talan och tala om för Regionen vad som behöver förbättras, det är ett av föreningens uppdrag.

Detta om information. Nu om aktivering av medlemmar.

Det har varit viktigt med förbättrad social samvaro för såväl patienter som anhöriga på olika sätt, allt ifrån kortare eller längre resor till pysselkvällar och underhållning av artister. Det är viktigt för såväl patienter som deras familjer att bryta isolering, att kunna lämna hemmet och umgås med andra. Praktiska tips kan man också utbyta med andra medlemmar.

Olika former av kurser och studiecirklar har också hållits, det är bra för hjärnan att lära något nytt. Och en annan sak som jag tror är viktig, är att ha roligt! Rolig träning ger bättre resultat! Rolig och stimulerande samvaro ger näring till själen och det är bra för hela människan och hennes rehabilitering. Och det kan medicinskt bevisas! Och faktiskt, jag minns Strokeföreningens tidiga år med glädje och förhoppningsvis var jag inte ensam om den glädjen!

Aktiviteterna inom föreningen har naturligtvis förändrats med tiden, nya uppgifter tillkommit, bl a SMIL-grupperna som jag tror gör en stor insats för yngre strokepatienter vilket är till nytta och glädje för oss alla.

Jag tycker att vi kan vara stolta över vår förening. En av våra medlemmar, Eivor Larsson, har varit med i riksförbundets styrelse och kunde påverka lite grand på högre nivå. Vi var en av de första strokeföreningarna i Sverige att skaffa en hemsida, en hemsida som fortfarande förnyas varje termin. Vi har en styrelse som gör sitt bästa och vi har alltid haft en hög närvaro vid våra medlemsmöten. Måtte det fortsätta så!

Med denna bakgrund kan jag konstatera att vi måste ha gjort något rätt när föreningen bildades, att det fanns ett uppdämt behov av information och umgänge. Strokeföreningen lever fortfarande och mår bra 20 år senare!

Det kommer säkert att krävas nya grepp i framtiden för att strokeföreningen i Ystad skall fortleva och må bra. Det är skönt att veta att den framtida bevakningen och utvecklingen av aktiviteter sköts av föreningens styrelse under ledning av Göte, som har hållit i ordförandeklubban under lång tid. Han har varit vår ordförande länge och tidigare även ordförande i länsföreningen och har till och med av riksförbundet blivit utsedd till hedersmedlem i Strokeförbundet. Vår förening lever fortfarande på grund av att vi alla, både styrelsemedlemmar och vanliga medlemmar, har gjort det man kan för att hålla föreningen vital.   

Jag önskar Ystadortens Strokeförening all lycka till i framtiden. Må den leva väl och kunna fortsätta sprida kunskap och glädje till alla inblandade!

Med lite tur kanske jag kan återkomma till 40-årsjubileet! Har vi alla tur så har både ni och jag om tjugo år, 2033, glömt tidigare anföranden så att det inte blir frågan om upprepningar!

Ragnar Andrén