|
Strokeföreningens 10-årsjubileum
Resumé av de första
tio åren, tal vid jubileumsfesten i Caravellen, Surbrunnsparken 031030
Jag tänkte få låna er uppmärksamhet ett tag. Det finns nämligen något
speciellt att fira idag, nämligen att det nu har gått tio år sedan vår
förening grundades. Att det är jag som pratar, och inte Göte, förstår ni
säkert när jag kommer till avslutningen av mitt anförande.
Den 9 november 1993 är vår födelsedag, då grundades Ystadsortens
strokeförening vid ett möte i Gröna rummet på Ystads lasarett. Idén att
starta en lokal strokeförening kom från sjukvårdpersonal som jobbade på
medicinkliniken på lasarettet, Genom en inventering bland strokedrabbade
patienter som vårdats på medicinkliniken och på geriatrik o rehab fick
vi fram namn på personer som skulle kunna vara intresserade av att
delta. Det kom nog ett fyrtiotal personer och med hjälp av Åke
Mårtensson från Malmöhus läns strokeförening och Sven Viklund från
riksförbundet så bildades föreningen. Jag fick förtroendet att vara
ordförande under tiden fram till årsmötet 1994, Stig Rönn var kassör,
Kerstin Olsson, Eva Jessen och Gösta Nordström ingick också i den första
interimstyrelsen. Lägg märke till att Kerstin fortfarande sitter kvar i
styrelsen! Hon är verkligen trogen sin post!
Det var med entusiasm som vi började vårt arbete, alla i styrelsen
jobbade flitigt och tog egna initiativ, en sak som har präglat våra
styrelser hela tiden. Det skulle ordnas postgiro, lokal, kontakter
skulle tas med riksförbund, med andra handikapp-föreningar, med
studieförbund, med kommunen etc. Ekonomin skulle ordnas på något sätt,
visserligen fick vi 5000:- i startbidrag från riksförbundet men det
räckte inte, hur skulle vi ordna mer pengar? Inte minst skulle planer
läggas upp för vår kommande verksamhet och där visste vi inte riktigt
vad vi skulle hitta på.
Lokal, var skulle vi vara? Med lite tur hittade vi till Göken
meddetsamma och har kunnat bli kvar där fram till nu. Det är fortfarande
en bra och billig lokal, handikappanpassad och med tillgång till
restaurang. Ett problem som vi inte tänkte på när vi startade var att vi
skulle bli för många! Ett kärt problem att vi växer hela tiden, år från
år! Då var vi inte mer än drygt 40 medlemmar totalt, nu är vi fler än
200!!!
Ekonomi, hur skulle vi fixa det? Många styrelsemedlemmar med goda idéer
gjorde att vi tidigt lade upp ett sätt att arbeta på som gäller än idag,
dvs lotterier, fonder och sponsorer. Lotterier med tiggda vinster ger
oss ett bra tillskott av pengar. Många vinster har tiggts ihop eller
skänkts av medlemmar genom åren, tack allihop!
Vi tog reda på vilka fonder som
är hjälpsamma och genom ett effektivt arbete lyckas vi skrapa ihop flera
10’000-tals kronor varje år. Våra sponsorer bidrager med rabatterade
priser på exv blommor till föredraghållare etc. Vår ekonomi är idag god,
till och med mycket god, vi har pengar på banken och kan subventionera
våra medlemmar på många aktiviteter. Det gör att det inte blir så dyrt
och då har medlemmarna råd att komma hit, vi blir fler personer på
mötena vilket bidrager till den goda stämningen. Det är ju meningen att
våra pengar skall komma medlemmarna till godo och det ser ljust ut för
åtminstone den närmaste tiden.
Kontakter togs av oss med studieförbundet ABF och det har vi haft stor
glädje av genom åren. Våra regelbundet återkommande studiecirklar går
via ABF och tack vare det så kan vi reducera kostnaden betydligt för
kursdeltagarna när det gäller att köpa kursbok, ordna någon underhållare
under studiecirkeln mm. Kontakter togs relativt snabbt med andra
handikappföreningar, kontakter som finns kvar än idag.
Så var det det där med verksamhet. Vad skulle vi hitta på? Lite hjälp
fick vi av stadgarna, som ju säger att vi finns till för strokedrabbade,
anhöriga och andra intresserade i syfte att genom sammankomster,
informationsverksamhet och kontakt medlemmarna emellan underlätta
återanpassningen till ett normalt liv för de strokedrabbade. Mer hjälp
fick vi genom att studera andra föreningars verksamhet.
Vi lade upp en grov plan på att vi skulle ha åtminstone tre möten
på våren och tre på hösten samt förhoppningsvis någon form av
gruppaktivitet dessutom. Den planeringen har också hållit och det med
råge!
Föreningens första medlemsmöte hölls på Göken den 23 februari 1994 och
det var major Ingvar Lund som pratade om gamla Ystad. Kaffet var gratis
eftersom det var första mötet och det gällde att locka dit folk. Det kom
faktiskt en hel del människor och jag kommer ihåg att det blev lika
varmt i lokalen på Göken då som nu. En bra start för föreningen var det
i alla fall!
Om vi tittar tillbaks så har vi alltid haft våra sex möten per år och vi
har fyllt dem med en blandning av underhållning och information. Jag
vill inte nämna någon speciell gäst, men visst kommer vi väl alla ihåg
något möte som var en riktig höjdare!
Vi har haft olika experter här, bl a Bo Norrving, en av Sveriges största
stroke-experter. Han berättade att den här sociala aktiviteten som vi
håller på med i Strokeföreningen är nog viktigare för strokepatienters
rehabilitering än vad man förstår idag! Vad bra att vi finns! Vad bra
att vi har haft skickliga underhållare hos oss! Vad bra att vi sjunger
och skrattar på våra möten! Har vi roligt tillsammans är det bra för oss
alla! Och roligt och trevligt tycker jag faktiskt att vi alltid har. Med
åren lär vi ju känna varandra mer och mer och jag hoppas att det finns
många som ser fram emot strokeföreningens möten.
Utöver de planerade sex medlemsmötena varje år så har vi alltid haft
olika gruppaktiviteter dessutom. En rutin har blivit vår resa på våren,
en resa med övernattning, ett sätt att våga komma hemifrån ett tag,
eftersom man vet att det finns folk med på resan som förstår eventuella
problem och som kan hjälpa till. Vi har varit på Öland, i Blekinge,
Bohuslän, Dalsland, Småland, Göteborg, Östergötland och har också till
och med vågat oss utomlands, till Danmark och Tyskland. Vi har alltid
lyckats se till att resorna blir av, dvs det har hittills alltid funnits
tillräckligt många nyfikna, sociala medlemmar som vill åka ut
tillsammans.
Innan vi åker iväg har vi också alltid förberett oss genom en
studiecirkel om resmålet.
Förutom dessa ”långresor” så har vi gjort många kortare endagsutflykter.
Det är kanske lite lättare att locka mer medlemmar på dem, det är
enklare och billigare att komma iväg. Vi har varit
i Furuboda, tittat på
Öresundsbron, varit på Sofiero, tittat på Orup, på Vigs ängar,
Valjeviken och Sommarsol, Kulturen i Lund mm. Åker man med i
strokeföreningens regi så kan man lätta komma åt att titta på något
spännande eller nyttigt. Resorna skall fortsätta! Det behöver kanske
inte alltid bli så spännande som det var för några år sedan vid
utflykten till Lomma där restaurangen hade missuppfattat och 45
medlemmar stod utan planerad lunch! Jaja, det ordnade sig den gången
också! Vi skall inte glömma bort de senaste somrarnas aktiviteter med
”Kafferep i trädgården” hos en del av våra medlemmar. Roligt att locka
iväg folk ut från hemmet!
Förutom våra resor så har vi haft andra gruppaktiviteter, dels ”vanliga”
studiecirklar och även små informella, informativa möten där vi haft
hjälp av olika experter: arbetsterapeuter, sjukgymnaster,
sjuksköterskor, logopeder, fotvårdare, dietister, psykologer, apotekare,
doktorer med flera. Dessa aktiviteter har också dragit ut medlemmarna
från sina bostäder för att komma och lyssna, lära sig något och umgås
med andra medlemmar. Det är precis det som vi skall göra möjligt. Ett av
våra syften är ju att underlätta för strokedrabbade att komma tillbaks
till samhället och det normala livet och då är utbildning och
undervisning viktigt.
Vi har haft gymnastikgrupper för
att få tips om hur vi skall röra på oss. Det är också populärt så vi
skall försöka att fortsätta med det framgent. För många år sedan hade vi
en anhörigcirkel, där strokedrabbades anhöriga dryftade praktiska eller
känslomässiga problem, kanske skall vi upprepa den igen?
Vi har nog gjort annan nytta också. Genom samarbete med kommunens
handikappsekreterare så vet kommunen om att vi finns, vi har haft
socialchefen och äldreomsorgschefen här på föredrag. Vi har också haft
den förre sjukhusdirektören här samt cheföverläkaren på medicinkliniken
som berättat om strokevården i distriktet och om de föreslagna
förändringarna i sjukvårdsorganisationen. Ett antal brev har gått iväg
till lasarettsdirektionen, när vi tyckte att vi behövde protestera mot
någon besparing. För flera år sedan uppvaktade vi kommunen om kommunens
låga bemanning rörande sjukgymnaster och arbetsterapeuter och det har
också blivit mycket bättre. Kanske var vår uppvaktning en orsak till att
kommunen skärpte sig? Vem vet? Kanske har det inte alltid gjort nytta,
men i alla fall har vi större möjlighet att påverka om vi representeras
av en förening istället för att komma som enskilda medlemmar. Det är
antagligen viktigt och viktigare kommer det troligen att bli, om
sjukvården fortsätter att
behöva spara pengar.
Vi har försökt sprida kunskap om vår existens genom tidningsartiklar, bl
a har det publicerats artiklar efter våra långresor. YA trycker relativt
ofta Strokeförbundets logga när de behöver fylla ut en liten tom plats i
tidningen, så folk här nere bör veta om att vi finns!
Räcker det inte med loggan, så var härom veckan Strokeförbundets
nya broschyr ”Vill du få stroke?” ibladad i YA så det gick ut till
massor av människor i sydöstra Skåne. Vi skickar ut vårt program varje
höst och vår till alla apotek, vårdcentraler och privatläkare i hela
sydöstra Skåne. Vi var en av de första lokalföreningarna i landet som
hade en hemsida på nätet, både med upplysningar om vårt program men
också med allmän information om stroke. Vi har deltagit i gemensamma
aktioner och utställningar tillsammans med andra
handikapporganisationer. Vi gjorde en egen liten skärmutställning om
stroke eftersom riksförbundet inte hade någon utställning, men nu är de
på gång! Den viktigaste informationskanalen kommer dock från er alla,
när ni berättar för vänner och bekanta om att vi finns och att vi har
roligt! Fortsätt med det!
En sak som har hänt genom åren är att vi i Ystadsföreningen har fått det
lättare att skaffa nya kontakter med andra i Skåne genom länsföreningen,
där vi i Ystadsföreningen är väl representerade. Vår ordförande Göte är
också ordförande i länsföreningen. Han har varit drivande för att
Skåneföreningarnas styrelser skall träffas varje år för att utbyta idéer
till nytta för alla föreningarnas medlemmar, och länsföreningen ligger
också bakom en ny tradition med ett gemensamt medlemsmöte på hösten för
alla skåneföreningarnas medlemmar. Vad jag vet unikt i landet!
Förutom denna regionala kontaktyta så har vi också en av våra
Ystad-medlemmar, Eivor Larsson, som är medlem i riksförbundets styrelse
och som varit talare på flera nationella kongresser och möten om stroke,
så hela Stroke-Förbundet lär nog veta om att vi finns! Om inte Eivor
skull ha lyckats sätta oss på kartan, så har vi synts för alla medlemmar
i förbundet genom ett flertal artiklar och foton i vår tidning,
Stroke-Nytt.
Vi skall inte bara slå oss för bröstet och berätta vad bra vi har varit,
vi måste tänka framåt! Vad skall vi göra i framtiden? Våra aktiviteter
hittills verkar ju ha fungerat bra, så de skall vi fortsätta med, men
vad skall vi göra mer? Ja, det är inte så lätt att komma på nya grepp
men vi måste försöka. De informativa träffar vi hade till en början med
information om stroke, där sjukvårdsmänniskor undervisar och tipsar, är
det något att ta upp igen? Skall vi ordna andra studiecirklar än om
landskap? Kanske blomsterarrangemang, musiklyssnarkurser, Internet till
husbehov?? Ronnie Gardiners rytmterapi verkar populär bland medlemmar på
andra orter, verksamheten finns bl a i Helsingborg. Kanske kan någon här
lära sig att hålla sådana möten? Skall vi ordna aktiviteter tillsammans
med andra handikappföreningar? Skall vi ordna möten på andra orter,
Tomelilla, Skurup, Simrishamn, Sjöbo? Hur skall vi försöka hjälpa till
att skapa nya strokeföreningar där? Skall vi deltaga mer aktivt i
rehabiliteringen av stroke-patienter om sjukvården fortsätter att
reducera sin verksamhet? Skall vi samarbeta med kommunen och sjukvården
precis som Hjärt-Lungsjukas förening som aktivt samarbetar med
sjukvården vad gäller eftervård, information o rehabilitering? Kan vi
det? Orkar vi det? Hur skall vi försöka sprida informationen om vår
existens till alla nyinsjuknade?? Styrelsen och hela föreningen kan få
hjälp av er alla, ni som sitter här, med nya idéer o uppslag. Jag vill
bara passa på att betona en av mina övertygelser: det är viktigt att ha
roligt! Rolig träning ger bättre resultat! Bara ett skratt, ett
gemytligt samspråk och umgänge med andra har rent medicinska nyttiga
effekter, förutom att det är roligt, förstås.
Nu skall jag snart sluta, maten väntar. Med den här sammanfattningen av
våra första tio år ville styrelsen uppmärksamma att vi lever och frodas
efter de första åren och jag tror att vi förhoppningsvis kan leva vidare
och bli större och göra mer nytta för fler strokedrabbade. Jag tycker
att vi alla önskar oss själva lycka till!
Slutligen kommer jag till förklaringen till att det är jag som står här
och talar och inte Göte. Jag skall nämligen lämna över en liten present
till Göte, och det hade ju sett lustigt ut om Göte skulle ha lämnat en
present till sig själv.
Göte, för allt jobb som du lägger ner för Ystadsortens strokeförening är
hela föreningen dig stort tack skyldig. Det är inte bara
ordförandepostens arbete utan också alla studiecirklar som du håller i,
år efter år. Du blir lärd på kuppen! Tag den här buketten som ett litet
uttryck för föreningens uppskattning av dina insatser! Lycka till med
arbetet för såväl länsföreningen som för oss själva här i
lokalföreningen. Vi tackar dig och önskar dig fortsatta flitiga år!!!
|